Hör på mig govänner så ska jag för er berätta...

...om hur det är att ägna flera år av sitt liv åt SISYFOSPROJEKT...orkar ni lyssna?



År 2004 hade jag och Charlie äntligen avslutat vårt projekt med Siggefilmen, vilket var en historia i sig...men det blev dock en färdig film som vann priser och så och vilken vi är nöjda och glada med. Under tiden vi höll på med Sigge Stardust (2004)pratade vi om att göra en film om Noice och på våren 2004 kontaktade jag Peo Thyrén om detta och vi startade ett projekt och jag började skriva projektbeskrivningar och söka efter finansiering och producent, eftersom projektet med rättigheter och dylikt var alltför stort för mig som nybörjarproducent att dra i tyckte jag. Vi fick tag på en producent som försökte dra projektet och vi hade flera möten med denne och han skickade våra ansökningar till ett antal möjliga medfinansiärer där han hade lite ingångar. Bland annat SVT. Vi fick aldrig besked från SVT förrän efter ett drygt halvår och då svarade de lite märkligt att de "tappat bort" den och att anvariga varit bortresta mm (mycket märkliga svar) och att de inte diariefört den men nu kunde meddela att de ej kunde gå in som medfinansiär i detta projekt. Vi hade redan filmat Noices 25-årsjubileum på en teater i Gustavsberg och kontaktat folk för intervjuer mm så vi hade påbörjat projektet även om vi inte fått in pengar ännu. Efter ett år avbröt vi samarbetet med den producent vi hade från början. Jag skickade runt projektbeskrivningen till 10-15 namn som jag fick tips om - alla mer eller mindre namnkunniga och erfarna producenter. Nu är vi inne på mitten av 2005. Senare hälften av 2005 får jag tips om produktionsbolaget ATMO (! sååå kreddigt!) och de tyckte jättemycket om vår filmidé och de tog sig an projektet och vi hade möten och filade lite på projektansökningen tillsammans. Även denna gång fastnade ansökan på SVT och låångt senare fick vi besked om att SVT redan tackat nej till ett projekt om Noice (och det var väl antagligen vårt tidigare som aldrig blivit diariefört - eller så var det ett projekt som SVT höll på med internt och vilket Peo Thyrén hade nämnt...)Vi kammade hem noll här alltså. ATMO var ledsna och sade till oss att de gärna stöttade oss om vi ville gå vidare till SFI mm men eftersom jag jobbat stenhårt med detta hela 2004, 2005 och nu halva 2006 gav jag upp, bordlade projektet och kommer antagligen ta fram det inom en snar framtid igen... Våren 2006 hade jag plötsligt blivit erbjuden att delta i ett annat intressant projekt. Läs nästa intressanta blogg om det projektet.

Vart tar vinet vägen när man dricker...?

...och andra mysterier har jag för mig att Beppe skrev en text om en gång. Jag vill minnas att jag hört Monica Zetterlund sjunga den. Hursomhelst finns det en del vardagsmysterier av liknande natur att förundras över. Som det enkla fenomen att nyårsveckan alltid är så kall. Det är som om det går en osynlig väderleksgräns mellan nyårsafton och nyårsdagen. Det spelar ingen roll om det så är grått och blidväder på aftonen så visst letar sig kvicksilvret under nollan alltmer under veckan. Det brukar vara en av årets kallasta veckor. Åtminstone känns det så. Likaså kommer ljuset. Som på en given signal så strålar solen in på nyårsdagen och synliggör fläckiga fönster och bättrar på humöret. Åtminstone känns det så. Varje år. Och det är iochförsig en bra känsla.

Ett annat vardagsmysterium är vår tids civilecerade människas okänsla för fysiska lagar och annan naturvetenskaplig verklighet. Jag tror jag tidigare orerat om - antingen här eller i sällskapssammanhang - att folk verkar tro att de spelar dataspel när de sätter sig i sin moderna bil. Att fysiska lagar liksom inte gäller dem. Inte heller sunt förnuft. Denna teori fick ånyo aktualitet när jag denna vecka läste om hur många som gått ner sig på isen. Herregud, det har varit minusgrader endast i några dagar. Visserligen har vi fått ett istäcke på flera av sjöarna häromkring, men att den skulle hålla för att alla ska gå ut på den samtidigt övergår mitt förstånd... det är som att folk liksom är helt ovetande när de skyndar sig ut för att isen ligger där. Som om det vore en virtuell is...

2009

Jag tror på 2009. Jag tror att det kommer att bli mycket bättre än skitjobbiga 2008. Jag tror att jag äntligen kommer att få komma igång att filma... Här är en video jag gjorde igår:

GOD FORTSÄTTNING!
Ps En av mina förhoppningar för detta år är att jag tar mig ikragen och skriver lite här, även om jag inte har nåt att säga. Ds