Första arbetsdagen på R52

Har varit här sedan 9:15 i morse och nu är klockan strax 23:00. En halvtimmes jobb kvar ungefär. Det är mycket som är nytt och ska lira, både tekniskt och rutinmässigt, när man har tagit steget in i nutiden...

Sista arbetspasset i Värtan - första på R52

Nu har jag jobbat sedan kl 10:00 i går morse. Klockan är kvart över sex just nu oxh jag sitter här på vårt nya kontor på Ringvägen och vilar benen och kollar mejlen på en dator. Jag filmar installationen av den tekniken vi haft med oss från Värtahamnen. Filmade rivning och packning där och åkte därifrån vid femtiden. Nu har jag filmat uppackning och lite installation här. ska filma lite till och vänta på att vår avdelninsgchef kommer in och hoppas sen på att kunna åka hem och sussa. Det blir inget jobb i morgon (idag) men på fredag. Och då åker jag hit. Det blir väldigt konstigt. En sak till är väldigt konstig. Jag är inte trött...och då sov jag nästan ingenting natten till igår...

Riv och slit

Nu har jag packat och rivit och slängt och slitit och skruvat ned och monterat ned teknik och allt möjligt hela dagen. Det värker i fötter och ben eftersom jag mest är van att sitta. Det gör ont i fingrarna efter skruvmejslen och jag är trött. Nu behöver jag bara sitta och vänta på att det blir kväll och jag kan kolla lite på Champions League innan nästa arbetspass börjar...

Absolut sista dagen i Värtan

Kom lite senare till jobbet eftersom jag ska jobba kväll och natt och i morgon bitti. Har nu packat ner mina kontorstillhörigheter i en flyttkartong, förpackat tavlor och annat som jag ska ta med hem. Slängt pärminnehåll med gamla arbetsrapporter och bandetiketter och dylikt som har med det analoga arbetsflödet att göra. Packar vidare och skruvar mer teknik under dagen. Nu ska jag gå till HurryCurry för att köpa lunch och sitta med mina arbetskamrater i det fula, fula lunchrummet vid Siljaterminalen en sista gång.

Hej då Värtan!

Nu går jag till nya kontoret och packar upp och installerar redigeringarna. I morgon kommer jag vara tillbaka här men endast för att packa ner mina sista saker i en flyttkartong, rensa, slänga, se Champions League och därefter filma rivningen av all sändningsteknik. Här nere har hänt så mycket på de 10 år jag jobbat här. Omgivningen ser helt annorlunda ut nu. Här i hamnen har jag blivit kär och pussats med mannen i mitt liv på kajen. Han är uppväxt på Gärdet och var ofta och häslade på sin gamla mamma här i närheten, vilket gav mig chansen att stjäla mig till små korta raster bland de gamla magasinsbyggnaderna här i hamnkvarteren. Det är historia nu. Mamman lever inte längre. Mannen och jag bor ihop i Gröndal och behöver numera inte Värtan för att ses.

Sista tisdagen i Värtan

I dag har jag för allra sista gången någonsin loggat en match i amerikansk fotboll på band. Green Bay Packers mot Baltimore Ravens. Jag ska nu sätta mig och klippa det på hårddisken inne i kontrollrummet. Dessförinnan ska jag äta lite lunch. Jag har också packat ihop min Final Cut-redigering som just nu forslas över stan till Söder och nya adressen, internt kallad R52. Klockan tre när jag är färdig med mina måsten här ska jag åka till Ringvägen och installera Final Cut-redigeringarna så vi kan använda dem på torsdag. I kväll sänder vi näst sista Champions League-sändningen härifrån Värtan. I morgon den absolut sista. Efter det river vi skiten och flyttar. PAW RIKTIT.

The Who till Super Bowl!

Något intressant man får veta av att klippa amerikansk fotboll är bland annat vilka stora artister som kommer uppträda i halvtidspausen på varje års SUPER BOWL. Denna säsong blir det THE WHO! Gissa om jag ser fram emot februari och hoppas att det är jag som klipper den även om det sker på en dator. Jippie. Ibland är inte mitt jobb så dumt ändå...

Sista måndagen i Värtan

I dag loggar jag för näst sista gången någonsin en match i amerikansk fotboll på band. I framtiden kommer minnet av att sitta i en redigering via edit/remote styra bandaren och spola igenom hela bandet och ljudet av ett analogt band mot tonhuvudet när jag spolar te sig väldigt exotiskt. Att skriva upp tidkoder på en bandrapport för att därefter klippa på band eller hårddisk, beroende på om matchen finns intankad för sändning, kommer kännas väldigt gammaldags. Som ni märker är jag sentimental och lite kluven. Det vill säga; visst ser jag fram emot allt det nya som kommer vara modernare, enklare och mer tidsenligt. Verkligen. Det är däremot inte helt lätt att konstatera att en era är slut.

Sista fredagen i Värtan

Idag är vi ytterligare några arbetskamrater färre här i Värtan. Fler och fler har ju lämnat sina kontorsplatser här på gamla stället för att installera sig på den nya arbetsplatsen. För några veckor sedan teknikansvarig och site manager, i början på denna vecka viasat on demand och idag flyttar programmering, schedulering och ingest (intankning) på måndag flyttar halva traffic (intankning) och vi som redigerar och sänder stannar kvar till och med sista sändningen på onsdag kväll. Då river vi och flyttar verksamheten bokstavligt och det ska filmas utav mig!

Sista torsdagen i Värtan

Denna sista vecka kommer jag skriva dagbok i miniformat här. Nästa onsdag efter Champions League-sändningarna river vi den kvarvarande broadcasttekniken och flyttar allt till nya arbetsplatsen och monterar den direkt på plats. Torsdag den 10 december skall vi sända från nya stället och allt är då nedsläckt i Värtan. Det kommer bli mycket bra, men är ändå något vemodigt efter tio år på företaget. I måndags monterade en firma ned det stora rullarkivet här utanför min redigering. Hela planet ser helt annorlunda ut. Det är huggsexa på lite kvarvarande pinaler som annars kommer kastas i en container..och om en vecka sitter jag på Söder.

Hur tystnad låter

Varje dag när jag går till och från jobbet och traskar den långa gången, från Gärdets tunnelbana med uppgång Tegeluddsvägen (men inte så länge till för om en vecka flyttar jobbet från Värtahamnen till Söder), står där en trubadur eller annan musikant och spelar för livet med varierande kvalitet. Morgon som kväll. Vissa är hyggliga medan andra låter förskräckligt, men det är inte kvaliteten på framförandet som jag har åsikter om idag. Snarare att jag upplever att de få "rum" med tystnad tvunget måste fyllas med ljud. Ideligen.

Jag kan tänka mig att för sisådär 100 år sedan, var gatumusikanter och dylikt en form av uppskattad underhållning. Men det var ju innan tevekanaler och radiokanaler och hissar och butiker och hotell och cafeer och arbetsplatser var matade med skvalmusik och andra oljud. Nuförtiden när vi får oss det till livs 24-7 så kanske vi längtar efter lite tystnad. Jag skulle gärna betala några kronor till den gatumusikant som kunde erbjuda lugn och ro och framförallt tystnad.

presensfilm presenterar stolt:

Två nya livevideor!

TONI HOLGERSSON:


ANDERS F RÖNNBLOM: