Thursday, August 27, 2009

Jag letar fortfarande efter...

...artikeln om surmört...Hallå, var håller du hus...?

Att skriva kort är en konst

punkt.

Tuesday, August 25, 2009

bizzibizzibizzi...

Å helt plötsligt hade jag hejdundrande mycket att göra - på ett bra sätt naturligtvis - med projekt som ska vara klara och är beställda och som ska filmas eller redigeras eller planeras och struktureas och göras tittkopior på och det ligger saker på kö till Projekt modellområden, Charlie Persson, Mårten Lärka, Jens Gustafsson, Toni Holgersson, AFR Band, Bongo Brains, Nina Ramsby, Resa i F-land, Filmen om lokförarna, Stina Berge, Helena Ahlbäck, Nordbajerska Orkestern, Hellsingland Underground, Angeline samt Surmörtsartikel till Stefan Sundström, fotografera Helena & Björken, bland annat dårå...vi ses efter jul!

Monday, August 24, 2009

Min helg

Jag annonserade ju härförleden att jag skulle skriva om min vardag och om ingenting och kan då berätta om min helg - som en blinkning till anekdoten nedan. Lördag morgon vaknade jag före sju och låg och lyssnade till regnet som strilade och låg bara kvar och njöt av känslan att känna mig utsövd. Sedan satte jag mig att redigera ett projekt som ska vara klart denna vecka. Ett projekt där jag intervjuat alldeles bedårande barn och ungdomar. Sedan blev jag upphämtad vid tvåtiden för ett "gig" i Järna. Jag hade fått i uppdrag att filma "Den nordbajerska orkesterns" återförening och framträdande på en sportklubbs 85-årsjubileum. Väldigt trevliga ungdomar som verkade ha hur kul som helst på scen när de framförde svenska örhängen i ompa-opma-takt. Nästa helg bär det av till Torsåker med samma gäng. Rapport kommer här vad det lider. Kom hem sent på lördagkväll och tillbringade den soliga söndagen i studion med att redigera. Nu ny vecka - nya tag.

Vill ha!

Think: Aida 81190-00 från BRANDOS.se
Think: Aida 81190-00 från BRANDOS.se

Det är ganska långt mellan gångerna som jag verkligen vill ha ett par skor, trots en släng av skofetischistisk läggning; särskilt på senare år tycker jag att skor blivit både fulare och sämre överlag. Men efter att ha provat sköna skor från märket THINK så har jag blivit frälst och fast beslutsam om att nästa par ska bli ett par medvetna stövlar med foträt elegans. Vid en första anblick lite för mycket "häxkänga" för min smak (eller möjligen "horkänga" à la Moulin Rouge- Art Noveau) men efter att ha provat är jag såld...

Friday, August 21, 2009

Ett års karantän är över

Idag var det ett år sedan vi skrev kontrakt med en producent. Jag och min filmarkollega/fotograf behövde lite input och draghjälp från en namnkunnig producent för att färdigställa vårt filmprojekt. För ett år sedan satte vi upp riktlinjer och kontrakt och skrev under. I kontraktet stod också att om inte producenten lyckats med att ta projektet vidare inom ett år kommer avtalet att upplösas, vilket är fallet. Synd. Jag trodde på producenten. Och jag trodde på projektet. Gudarna ska veta att jag gjort allt som stått i min makt för att planera, projektera, rapportera och entusiasmera och slutligen försökt engagera alla parter i projektet. Men det är som att hugga i sten.

Nåja, det är som det är. Jag kan just nu ine lägga mer energi på detta projekt och kan heller inte avsluta det själv eftersom filmen inte är min idé, bland annat. Låt oss hoppas på att det ändå blir av när tiderna är rätt. Fram till dess ägnar jag mig åt annat som säkert kommer rapporteras här.

Tio år i Värtahamnen








I söndags var det tio år på datumet sedan jag började jobba på mitt jobb i Värtahamnen. Herregud; fatta! Tio år! Hur gick det till? Den 16 augusti 1999 började jag här och det har hänt en hel del under dessa år. I mitt liv, i Stockholm och i Värtahamnen.

Till att börja med var Värtahamnen en helt annan plats. Det var ännu en levande hamn med lagerbyggnader. Saltlagret som låg intill var av den gamla sorten i trä med svarttjärad fjällpanel och stora stora lagerdörrar. Utanför låg en stor salttopp. Som en stor snöhög av salt. Där ryktades det att det brukade anordnas skidtävlingar. Jag har inte kontrollerat mina källor, men det är inte omöjligt...hur galet det än låter. I bassängen intill avgick även på den tiden Siljas båtar och SVT Drama hade byggts här bara några år tidigare och många media och produktionsbolag härbärgerade i gamla lagerbyggnader i omnejden. Vi hade studio i källaren där kultiga ZTV-produktioner spelades in och studiodelen till livesportsändningar sändes. Dock fanns det ingen service här nere i hamnkvarteren på den tiden. Ett par restauranger och en kiosk. Ett hotell med i det närmaste obefintlig servicekänsla och skyhöga priser. Nu är saltlagret och de andra gamla byggnaderna rivna. Produktionsbolagen har flyttat härifrån (till Gärdet ochFrihamnen), gamla Big-Brother-området är utplånat och kullen jämnad med marken. Ett litet gult tegelhus, som en gång i tiden var en ståtlig byggnad på Malmvägen ser ut som en friggebod i jämförelse med de kontorsbyggnader och kvarterslika komplex som smälls upp i området. Den här bilden är ganska ny. Magasinen låg på rad i området till vänster där man numera har stora områden parkeringsrutor. Hamnen är numera inhägnad som av-och påfarter till färjorna, lyxbostäder byggs och ett bankkontor har öppnat (!) och mer service är på gång. Det obskyra Värtakvarteren är snart ett minne blott. Så även charmen. Då flyttar vi. Vi lämnar de gamla hamnkvarteren åt sitt öde med service och de planerade tjusiga lägenheterna med sjöutsikt. Mitt jobb flyttar till nya lokaler på Söder istället.

Thursday, August 20, 2009

Vilse i bloggandet - igen!

Jag är lite osäker på vad jag ska ha bloggen till. Och bloggandet. Har haft svårt att hitta ett fokus och ett syfte. Jag har inga barn så det blir ingen blogg om familjeliv och ingen hobby och inget hus och inget liv, knappt... Men samtidigt har jag ju en babbel- och skrivklåda om att prata och skriva just om ingenting. Undrar bara vem som ska läsa...?

Med glädje läser jag andras bloggar om familjeliv, om hobbiesar och om husrenoveringar med mera, men kan ju själv inte skriva om sådant. Så nu har jag ändå bestämt mig för att försöka skriva om en liten grej om dagen - och det kan vara en tanke eller ett projekt eller vad som hände på jobbet (fast, det blir nog svårt, för här händer ju a l d r i g nåt ) eller en kommentar till nyheter eller politiska händelser eller kakrecept eller vadsomhelst.

Därför kan jag inledningsvis på min "nygamla" blogg berätta anekdoten när min storasyster gick gymnasiet i början av 70-talet och hela klassen fick en uppgift i svenska att skriva om vad de gjorde samma kväll och sedan lämna in följande dag (en variant på "Mitt sommarlov", helt enkelt) och min syster var mäkta irriterad på den i hennes tycke urbota dumma uppgiften. Det hände ingenting för henne. Det enda hon hade kommit på att hon gjort var att hon såg en farbror som försökte cykla med en madrass...så hon lämnade in uppgiften bestående av en enda mening på ett papper: "I dag har jag sett en man som försökte cykla med en madrass. " Punkt. Hon fick högsta betyg.

Tuesday, August 18, 2009

Videocracy - ett höstens måste!












Erik Gandinis nya dokumentär som handlar om Berlusconi-land med tutt-TV och annat opium för folket är ett måste i höst. Den skall absolut avnjutas på biograf...

Thursday, August 13, 2009

The Real McCoy




I går kväll återsåg jag dokumentärfilmen som en gång inspirerade mig att börja med film; The Real McCoy av Pekka Lehto. Filmen är en musikdokumentär och ett porträtt av den legendariske, finländske gitarristen Andy McCoy från Hanoi Rocks. Jag såg filmen på Tempo Dokumentärfestival på Södra Teatern i oktober 2000 och fick en sådan artistisk kick och glädjefnatt av den filmen att jag promenerade hem till Björkhagen på endast drygt 20 minuter. Så full av energi som jag aldrig varit förr. Eller senare. På den tiden hade jag inget förhållande till den typen av rockmusik eller till Andy McCoy som artist eller person mer än att min gode vän Sigge, som diggade Hanoi Rocks fick mig att åka med en trave gamla LP-skivor mellan PARK Studios och hans sjukhussäng, för att han skulle få Andys autograf på de gamla vaxen. Tyvärr dog Sigge efter sviterna av en hjärtoperation 1995. I fem år funderade jag över vad jag skulle kunna göra för att hedra honom; som att skriva en dikt eller måla en tavla eller skriva en artikel eller en låttext till hans minne, men jag kom aldrig på något. Den där ödesdigra kvällen i oktober 2000 såg jag då en filmaffisch för filmen "The Real McCoy" och tänkte direkt: "Den filmen borde jag se...för Sigges skull"...och det gjorde jag. När jag efteråt rusig promenerade över Skanstullsbron så det brände i smalbensmuskulaturen slog det mig: "Det är ju en film jag ska göra om Sigge!". Och så blev det. Efter det har jag försökt att få tag i "The Real McCoy" på DVD eller liknande och försökt hos Andy, Pekka och den svenska producenten. Men den har inte gått att få tag på. Nu fick jag äntligen se den igen och den är fortfarande lika osannolik och lika bra. Den var banbrytande inom sin genre när den kom pga att den har mycket dramatiseringar och effekter, men det känns verkligen inte som den på något vis är daterad. Se den om tillfälle bjuds! Inget blir sig likt efteråt...