Jag brukar kalla mig för KULTURTANT. Det tycker jag känns som ett fint epitet, men det används av andra i nedsättande syfte om färgstarka damer med stormönstrade kläder - gärna grafiskt - från Marimekko eller randiga från Gudrun Sjöden eller eventuellt linne och ull från K.U.S. Jag älskar stormönstrat och knalliga färger. När jag häromåret köpte mig ett par guldfärgade gymnastikskor tänkte jag att "man kommer undan med detta eftersom man är kulturtant". Det är ingen som förväntar sig att man ska vara och se ut som en 25-åring längre, allraminst jag själv. Därför frossar jag i detaljer som sticker ut och handlar gärna stormönstrat på second hand. Längtar efter tjockbågade glasögon och ett knalligt läppstift. De stora scarfarna och Dockstaskorna började jag med i 30-årsåldern. Och jag känner mig så snygg! Ett annat ord som brukas ej i smickrande syfte är GUBBROCK. Jag älskar gubbrock! Med gubbrock tror jag att man menar musik som bygger på en bluestradition och har förvaltats med skiftande kvalitet av mer eller mindre bredbenta artister. Gubbrock är förlängningen av den musik som ungdomar lyssnade på under 60- och 70-talet (och fortfarande gör) alltså under den period som jag föddes. I min skivhylla trängs främst Neil Young, Bob Dylan och Rolling Stones med Velvet Underground, Patti Smith, Anders F Rönnblom, Pugh mfl å de är ju inga ungdomar längre. Unga band med energi och attityd må vara hur bra som helst. I jämförelse med rutinerade musiker och artister blir skillnaden påtaglig...och det är väl så det ska vara. Livserfarenhet. Mognad och rutin. Kulturtanter och gubbrock.
