S u r m ö r t !

Ett tidigt minne, för att inte säga en milstolpe i min barndoms doftförnimmelser, är doften av surmört. Min far, som bland annat försörjde sig som frilansjournalist inom kultursfären, tog med sig familjen till ett reportageuppdrag. Att han tog med sig familjen var främst för att han själv inte hade körkort, men också för att på 70-talet var det till stor del föräldrarnas intressen som styrde helg- och semesteraktiviteter. (Dock har jag varit till Furuviks Djurpark och Jössebo Djurpark och Skansen. Men aldrig Sommarland eller Kolmården eller Eskilstuna Zoo. Inte heller Kanarieöarna, Öland eller liknande - men däremot Carl Larssons Sundborn, Dan Anderssons Finnmarker, kyrkor och konstmuseer i hela landet men detta är väl ändå en annan historia...) Av denna anledning åkte hela familjen en helg till byn Fågelsjö som ligger på gränsen mellan Dalarna, Hälsingland och Härjedalen. Där bodde en tant som gjorde surmört. Hon bjöd på surmörten med andra doftrika kulinariska experiment. Den doften glömmer jag inte i första taget.

Häromdagen träffade jag en person som intresserar sig för detta med surmört och nu ska jag leta fram det gamla reportaget för att ta reda på vad som skrevs. Därför handlar dagens inlägg om surmört.

Våren är här

I morse när jag klev ut från porten var det första gången i år som det inte var för kylslagen morgon och jag kunde redan på morgonen njuta av luften och temperaturen i min ofodrade svarta tunna vindjacka. När jag gick nerför backen mot spårvagnen så kvittrade fåglarna och doften av hägg och klorofyll bidrog, tillsammans med åsynen av utslagna liljekonvaljer, till vetskapen att nu är våren äntligen här!

När jag var liten...

...sade min pappa ofta till mig att jag var en "sann kritiker". Jag hade ofta, liksom idag, bestämda åsikter. Jag tyckte inte om när okända vuxna kom för nära inpå och hade någon slags självpåtagen rättighet att ta på en och dalta med en bara för att man var barn, pratade bebisspråk eller hade copyright på ens liv. Jag var ganska känslig och iakttagande och kommer ihåg många många detaljer från min barndom, som var väldigt ljus och fin i övrigt. Men när det blev för känsligt och allvarligt blev jag genast en pajas och min allvarliga och kritiska sida var som bortblåst. Jag tänker ofta att jag är väldigt likadan fortfarande idag.

Favorit i repris

Denna video gjorde jag förra året under en period när jag inte var så aktiv här på bloggen så jag måste få lägga upp den nu... Fantastiskt roligt skådespeleri av Annica och Lillemor. Sjukt kul att filma. Hoppas kultiga Royal Rubbish kommer med några nya låtar snart!

Skulle du dejta denne man?

För knappt 10 år sedan fick jag denna bild skickad till mig av en vän som i sin tur fått den av en vän vars bands hemsida hade fått besök av denne mansperson. Detta är bara en av de många bilder som visade mannen poserande i diverse sagofigurutstyrslar. Jag valde vid en utrensning att behålla denna. Kanske den minst konstiga av alla freakiga bilder som han hade lagt upp, ändå. Med tanke på att personen i fråga hade valt att lägga upp bilder på sig själv på ett svenskt punkbands hemsida så utgår jag från att hans exhibitionistiska läggning ger mig moraliskt alibi att lägga upp den såhär många år efteråt. Jag undrar bland annat: Vem är denne man? Varför klär han ut sig i Peter Pan-dräkt? Varför hoppar han framför en lada i sin Peter Pan-dräkt? Varför har jag överhuvudtaget denna bild?

Hur tystnad låter...

Jag håller på med ett ganska färskt dokumentärfilmsprojekt som jag planerat lite av och till det senaste året men aldrig ägnat mer än endast litegrann av min uppmärksamhet eftersom något alltid kommit emellan samt att mitt ordinarie filmprojekt blommat upp just som jag börjat med detta projekt - märkligt nog. Men sedan några veckor är detta "projektet" och jag har skrivit projektbeskrivningar och undersökt var när och hur man kan söka pengar och provfilmat lite material och så. Förutom att det var ganska dyster läsning att konstatera att möjligheterna är väldigt mycket sämre nu än för några år sedan att få sin film finansierad fick jag några konkreta svar på mina frågor hur ansökningarna skulle gå till. Det har jag ägnat denna vecka åt och i skrivande stund ligger de nog där på hos konsulenter som ska förhålla sig till detta projekt. Det är så märkligt att det blir helt tyst när man skickat in en korrekt ansökan. Handläggningstiden är 5-6 veckor och fram till dess är det tyst. Såklart känns det bra att veta att ansökan var komplett och kommer att bli bedömd utifrån en korrekt ansökan - men ändå. Jag vill gärna citera en strof från en av mina favorittextförfattare:
"Hur tystnad låter"...

Fredagslyx

Idag ska jag och vän Jenny gå till vän Annette på Gärdet och få en slags djupgående ansiktsmassage. Det känns som en obeskrivligt lyxig tilldragelse, men samtidigt mer nyttig än glamorös. Jag har aldrig testad det förut och Annete som är klassisk massör och healer i grunden har ganska nyligen breddat sina kunskaper inom detta område så vi gör en prova-på-grej. Efteråt ska vi gå och ta ett glas vin. Härligt!

Goodwill - not!

Jag har just haft ett samtal med det företag som står sämst i kurs hos svenskarna. Inga namn, men det har stått rätt mycket i tidningarna i samband med fadäsen under semifinalen i Champions League. Detta samtal hade jag gruvat mig för hela morgonen eftersom jag av erfarenhet vet hur det fungerar där på kundtjänst. Först ringer man numret och sedan dyker en massa omöjliga tonvalsalternativ upp och därefter kommer en upptagetton (jag trodde det var syftet med en växel att man skulle slippa upptagettonen ) och då ombeds man försöka på nytt. Jag kan ha fel, men jag får alltid känslan av att man har satt i system att vara hart när omöjliga att få tag på. Det förhalas hit och dit och man ska tröttna och ge upp. Idag satt jag i 55 minuter av min arbetstid. Bakgrunden är att i slutet av mars blev jag som trogen kund uppringd av en telefonförsäljare som kunde erbjuda mig dubbelt så fett bredband för samma kostnad som idag samt utökat TV-utbud för endast 99 kr i månaden extra i tre månader(och därefter får man välja vilken tjänst man vill ha från 39 kr i månaden). Tidigare har jag fått paketerbjudanden av liknande slag men som alltid innehållit erbjudande om ip-telefoni - vilket jag är fullkomligt ointresserad av, för att inte säga helt emot! Men nu lät detta ebjudande ganska bra. Så jag tackade ja och spelades in och allt det där. I slutet av samtalet när jag förhörde mig om att inga extra konstiga kostnader eller avgífter skulle dyka upp (man är väl luttrad!) så garanterade säljaren att inga övriga avgifter utöver "frakten på boxen på 99,- skulle tillkomma". "Vaddå frakt", sade jag. Det behövs inte. Jag bor precis brevid Liljeholmen där jag kan gå och hämta boxen (som jag gjort tidigare med modem!)Om det skall tillkomma frakt är jag inte intresserad (av princip, såklart; jag blir urförbannad när det bara slösas hit och dit med en massa tjänster som vi kunder får betala). Då sade säljaren att jag skulle vänta så skulle han höra med sin chef. Och så återkom han och sade att de bjuder på frakten för denna gång. Och jag försäkrade mig att han kunde garantera det. Jag skulle få hem en bekräftelse på det nya avtalet samt en faktura för uppgradering av tjänsten (dvs de nya TV-kanalerna 99 kr) så när det kom en faktura på 134 kr (99+faktureringsavgift) så utgick jag från att det var den kostnaden. Inget på fakturan talade om för mig att det var frakt det var frågan om - då hade jag ringt direkt! Veckan därpå fick jag en ny faktura på 578 kr som skulle vara april månad + de sista dagarna i mars. Men jag hade ju redan betalat april! Jag låg lågt eftersom jag visste att jag hade betalat in - tänkte det kanske blivit dubbelfakturerat av misstag och eftersom att kundtjänst är inget man utsätter sig för i onödan. Sedan kom en faktura för maj månad bara ytterligare någon dag därpå och den var på 503 kr och den betalade jag in direkt och korrekt. Nu skulle allt vara i balans. Så igår när jag kom hem hade jag fått en påminnelse på 101 kr på faktura. Ingen förklaring i vörigt vad det gällde. När jag kollade upp fakturanumret visade det sig vara en diff från det jag betalat förut och som skulle motsvara den uppgraderingen jag gjort. "Men den har jag ju redan betalat" - sade jag. "Nej, det är frakten du betalat", sade de på kundtjänst. "Men jag skulle ju inte betala någon frakt", sade jag. "Jag blev ju lovad att inte bli debiterad någon fraktkostnad." "Varför betalade du fakturan då?" "Jamen den var ju på exakt samma belopp och den kom till mig i samband med det nya avtalet och inget på fakturan skvallrade om att det var frakt det gällde"...till slut lovade hon att kolla upp vad som är inspelat i vårt avtal. Men jag är inte säker på att det är med i den inspelningen utan det här togs upp i slutet av samtalet... Däremot utgår jag från att säljaren fört in i min kundlogg att de lovat att bjuda på frakten. Både han och jag har vittnen på att han lovade mig. Annars kommer jag att säga upp mitt avtal med detta företag, så att jag kan byta när bindningstiden gått ut om ett år...puh! De skulle sms:a svar till mig. Aldrig i livet, jag vill ha personlig kontakt och ett ordentligt svar på mina frågor. Då ombads jag att ringa dem igen på fredag...så då får jag väl börja om dårå. Märk väl att dessa 101 spänn främst är en principsak från min sida. Jag ogillar denna nya företagskultur med en massa fakturor som rullar in hela tiden och ingen vettig förklaring på vad det gäller och en hotfull text på fakturan. Vilken tur att jag inte är gammal och sjuk och kan stå på mig. Skämmes!

A Fork in the Road..

Är inte bara en ny låt av husguden Neil Young. Jag har även kommit dit själv...på ett sätt. I flera års tid har jag lagt ner all tid och kraft på ett hjärteprojekt. En dokumentärfilm. Varje ledig stund utöver arbete och familj har jag ägnat detta i någon form. Research, tankar, skriva och ansöka, kontakta folk, skaffa material och filmat. Men jag har inte varit ensam i projektet (även om man emellanåt kunnat tro det) och nu har all skaparlust och engagemang runnit ut hos mig. Jag är fullständigt dränerad på energi. Jag måste ta ett beslut. Vilken väg ska jag välja...?