Vart tar vinet vägen när man dricker...?

...och andra mysterier har jag för mig att Beppe skrev en text om en gång. Jag vill minnas att jag hört Monica Zetterlund sjunga den. Hursomhelst finns det en del vardagsmysterier av liknande natur att förundras över. Som det enkla fenomen att nyårsveckan alltid är så kall. Det är som om det går en osynlig väderleksgräns mellan nyårsafton och nyårsdagen. Det spelar ingen roll om det så är grått och blidväder på aftonen så visst letar sig kvicksilvret under nollan alltmer under veckan. Det brukar vara en av årets kallasta veckor. Åtminstone känns det så. Likaså kommer ljuset. Som på en given signal så strålar solen in på nyårsdagen och synliggör fläckiga fönster och bättrar på humöret. Åtminstone känns det så. Varje år. Och det är iochförsig en bra känsla.

Ett annat vardagsmysterium är vår tids civilecerade människas okänsla för fysiska lagar och annan naturvetenskaplig verklighet. Jag tror jag tidigare orerat om - antingen här eller i sällskapssammanhang - att folk verkar tro att de spelar dataspel när de sätter sig i sin moderna bil. Att fysiska lagar liksom inte gäller dem. Inte heller sunt förnuft. Denna teori fick ånyo aktualitet när jag denna vecka läste om hur många som gått ner sig på isen. Herregud, det har varit minusgrader endast i några dagar. Visserligen har vi fått ett istäcke på flera av sjöarna häromkring, men att den skulle hålla för att alla ska gå ut på den samtidigt övergår mitt förstånd... det är som att folk liksom är helt ovetande när de skyndar sig ut för att isen ligger där. Som om det vore en virtuell is...