Hur tystnad låter

Varje dag när jag går till och från jobbet och traskar den långa gången, från Gärdets tunnelbana med uppgång Tegeluddsvägen (men inte så länge till för om en vecka flyttar jobbet från Värtahamnen till Söder), står där en trubadur eller annan musikant och spelar för livet med varierande kvalitet. Morgon som kväll. Vissa är hyggliga medan andra låter förskräckligt, men det är inte kvaliteten på framförandet som jag har åsikter om idag. Snarare att jag upplever att de få "rum" med tystnad tvunget måste fyllas med ljud. Ideligen.

Jag kan tänka mig att för sisådär 100 år sedan, var gatumusikanter och dylikt en form av uppskattad underhållning. Men det var ju innan tevekanaler och radiokanaler och hissar och butiker och hotell och cafeer och arbetsplatser var matade med skvalmusik och andra oljud. Nuförtiden när vi får oss det till livs 24-7 så kanske vi längtar efter lite tystnad. Jag skulle gärna betala några kronor till den gatumusikant som kunde erbjuda lugn och ro och framförallt tystnad.