Om hur äntligen blev nästan och Hamburg blev Gävle

När man har mycket att göra känns det skönt att bocka av varje "måste-punkt" i sin kalender. Jag hade sett fram emot när "Äntligen" hade levererats och sett fram emot Hamburg även om tidsschemat var hårt pressat. Nu blev det så att "Äntligen" behövde klippas om en aning pga av en liten grej som vi inte vill/kan ha med. Å så igår - efter ett antal ombokningar, letande efter hotell, mejlande med Svenska Kyrkan och dryga två timmar i passkön fick jag besked att vi inte skulle kunna åka till Hamburg alls kommande helg, då en av huvudpersonerna var inbokad på en körning till Gävle på lördag. Allt som jag stressat för - kontakter och tillstånd att filma i Tyskland, och bokningar av tågbiljetter och tillstånd att filma på tåg och allt som måste göras på jobbet innan jag kunde vara ledig samt färdigställningen av "Äntligen" har helt plötsligt fått eoner till förfogande.

Vilse i bloggandet - igen!

Jag är lite osäker på vad jag ska ha bloggen till. Och bloggandet. Har haft svårt att hitta ett fokus och ett syfte. Jag har inga barn så det blir ingen blogg om familjeliv och ingen hobby och inget hus och inget liv, knappt... Men samtidigt har jag ju en babbel- och skrivklåda om att prata och skriva just om ingenting. Undrar bara vem som ska läsa...?

Med glädje läser jag andras bloggar om familjeliv, om hobbiesar och om husrenoveringar med mera, men kan ju själv inte skriva om sådant. Så nu har jag ändå bestämt mig för att försöka skriva om en liten grej om dagen - och det kan vara en tanke eller ett projekt eller vad som hände på jobbet (fast, det blir nog svårt, för här händer ju a l d r i g nåt ) eller en kommentar till nyheter eller politiska händelser eller kakrecept eller vadsomhelst.

Därför kan jag inledningsvis på min "nygamla" blogg berätta anekdoten när min storasyster gick gymnasiet i början av 70-talet och hela klassen fick en uppgift i svenska att skriva om vad de gjorde samma kväll och sedan lämna in följande dag (en variant på "Mitt sommarlov", helt enkelt) och min syster var mäkta irriterad på den i hennes tycke urbota dumma uppgiften. Det hände ingenting för henne. Det enda hon hade kommit på att hon gjort var att hon såg en farbror som försökte cykla med en madrass...så hon lämnade in uppgiften bestående av en enda mening på ett papper: "I dag har jag sett en man som försökte cykla med en madrass. " Punkt. Hon fick högsta betyg.