Bitterblogg

Man kan ju få för sig att det enda jag duger till är att klaga, med tanke på mina tidgare bloggar här. Hm...och så är nog fallet. Jag ikläder mig gärna den stora kritikerrollen särskilt om jag upplever att min omgivning är ja-sägare och bländas av kejsarens nya kläder...Men jag ska försöka säga något positivt också. Idag blev jag glad när vi på lunchen diskuterade en BBC-programserie som hette "Griniga gamla gubbar" och vilken jag tyvärr aldrig såg när den gick på SVT för några år sedan, men som jag gärna skulle se. Utifrån mina kollegors diskussioner kan jag förstå att jag skulle smälta in väl i den panelen...
Men tillbaka till metadiskussionen om mitt bloggande. Jag läser ibland några få utvalda personers bloggar. Av olika anledning. Jag läser tex en blogg för de ämnena och roliga inläggen där är så bortom min egen fantasis gränser. Det är alltid otroligt kul och uppfriskande att läsa den. En annan blogg läser jag för att jag gillar bredden i ämnena där. Det handlar om olika spännande projekt hos en otroligt driftig vän. En tredje tittar jag in på ibland, men jag kan konstatera att där (liksom här) är det väldigt sällan det skrivs nåt. Kanske det blir mer efter den här resan. En annan blogg handlar om familjeliv och pusslande och allting är härligt, mysigt och fint...och där känner jag inte alls igen mig men har ändå någon slags behållning av att följa mina vänner i deras vardag. Sedan läser jag några andra bloggar mycket sporadiskt, men knappt några proffsbloggare. Läste bla Bodil Malmsten ett tag men gav upp det. Jag nöjer mig med att läsa om "det lilla lilla livet" om kemrainköp och barns läxor och foton mm. Men då funderar jag över hur mina egna bloggar skulle se ut (om vi utgår från den hypotetiska tanken att jag skulle skriva regelbundet...) Vad skulle de handla om? Jag har ju inga barn (jag har ju förstått att i barnfamiljer är källan av ämnen outtömlig. Jag har inte sådan fantasi som en av mina bloggarvänner. Det händer inte särskilt mycket på jobbet; har haft samma nio-till-fem-jobb i tio år. Jag gör inte särskilt mycket intressant på fritiden - dvs jag går inte på teater, bio eller krogen så jag kan blogga om det. Det enda jag kan skriva om är havererade filmprojekt och annat som upptar min hjärna. Jag har därmed lyckats föra ett cirkelresonemnag här och kan konstatera att mitt uppdrag är att skriv bittra bloggar.