Innan jag fått det slutgiltiga beskedet om Noiceprojektet ringde min goda vän och kollega från näteverket kvinnliga filmare i Gävelborg upp mig och frågade om jag hade lust att vara med i ett spännande projekt som hon hade på gång. Vi hade tidigare diskuterat på våra träffar att det vore kul att jobba tillsammans någon gång. Både hon och jag hade dittills bara erfarenhet att jobba med män, så det skulle vara intressant att jobba med en mer liktänkande. Dessutom delade vi musiksmak i mångt och mycket. Därför svarade jag självklart "ja" när hon ringde och frågade om jag ville vara med och göra en film om Anders F Rönnblom som hon träffat och filmat lite året innan. Han var en gammal hjälte för mig så det var jättekul att sätta tänderna i ett sådant projekt. Dessutom kändes projektet genuint på nåt vis... När man med sina projektansökningar för Noice-projektet stött på kanslan av att folk (som inte läst den genomarbetade projektbeskrivningen) avfärdade projektet som lättviktigt om en dagslända inom popen, så skulle detta inte kunna ses som oseriöst i alla fall...En enormt produktiv artist med drygt 40 års musikkarriär och lika många år som grafisk formgivare, datapionjär, poet, författare mm mm - och samtidigt relativt okänd för den stora massan (inte Ulf Lundell, direkt...). Det borde kunna ge tyngd åt ett projekts anseende. Vi satte genast igång efter att ha fått klartecken från Anders F. Jag började med noggrann reserach och det tog mig ca ett år (!) av läsning och lyssning innan jag hade kläm på dessa båda karriärer. Puh! Vi tog projektet ett steg längre än vanliga dokumentärprojekt och började med en mycket ambitiös projektbeskrivning innehållande speciella element med Anders eget bildmaterial, animeringar, typsnitt mm. Eftersom han varit så produktiv även på bildsidan såg vi att vi kunde använda massor av hans utflippade bilder för att illustrera hans värld...att ta projektet till ett högre estetsikt plan därmed. Från början var min kollega producent och vi skickade denna projektbeskrivning till de regionala fonderna Film Gävleborg och Film Stockholm. Film Gävleborg fick vi genast en startplåt ifrån. Tack och lov. Vi hade chans att hyra tilläggsutrustning och betala resor till inspelningar på olika "locations" i landet. Så vi påbörjade filmning av miljöer och intervjuer. Film Stockholm gav inte stöd på något år för deras pengar satsades i en Filmfond Mälardalen så där kunde vi inte få något initialt. Men på hösten 2007 hittade vi en möjlighet att få ett utvecklingsbidrag där. Då hade vi genom kollegans försorg fått tag i en etablerad och namnkunnig producent som kunde hjälpa oss att dra projektet. Film Stockholm var inte helt ointresserade av projektet, men ville träffa oss och veta mer. Vi försökte hitta ett datum som pasade alla för att "sälja in projektet" men det var födelsedagar och teateruppvisningar och andra familjeangelägneher som tvingade oss att skjuta på mötet med Film Stockholm till efter nyår...då fick vi tyvärr beskedet att pengarna var slut och att man från och med nu skulle satsa alla pengar på filmare under 30 år. Då hade våra första pengar sinat. De pengar som gått till teknik och hyra och resor. Vi hade naturligtvis inte tagit ut någon enda ersättning för nedlagt arbete. Det kan man sällan göra i detta skede. Så vi började ta mer och mer ur egen plånbok för att finansiera våra kostnader. I samma skede hade min kollega ett annat filmprojekt som drog ut på tiden över ett år från beräknad tidplan. En film som var klar i maj 2007 färdigställdes först i juni 2008 pga oenighet inom teamet om hur den slutliga versionen skulle bli. Denna långdragna historia tog all ork och lust och ansträngde hennes ekonomi svårt och som ensamstående upplevde hon att hennes barn for illa då hon ägnade stor del av tiden åt att åka till Stockholm på möten med sin kollega, TV-folk och jursiter mm för att lösa detta problem. Däremd fick Anders F-projektet stå åt sidan vad det gällde intervjuer och filmfoto. Jag fortsatte att förkovra mig i ämnet - för att inte tappa käsnlan för projektet och inte glömma för mycket av det jag läst in mig på inför intervjuer mm. Så jag dokumenterade alla spelningar med AFR Band som arrangerades i Stockholmstrakten och lärde känna bandet och kärnan av den grupp fans som kommer till alla spelningar. Under tiden har vår nya producent skickat ansökningar till SFI - som returnerades med ett nej tack. SVT slarvade bort vår ansökan och när producenten ringde och frågade hittade de den och det visade sig att den inte var diarieförd som projekt så vår producent fick själv gå in via nätet och fylla i alla uppgifter (!)...efter någon månad fick vi dock ett väntat nej. Så nu väntar vi ut konsulentbyte och ska filma till en ny pilot. Vi har dragit ner kraven på vår ursprungliga filmidé och kommer göra en mer traditionell dokumentär istället. Piloten till den ska filmas i april när min kollega har råd att komma ner till Stockholm för inspelning. Tills dess får jag sysselsätta mig med annat. Men tro aldrig att jag är den typen som ger upp någonting som jag tror på. Man kan anklaga mig för mycket - men inte det!
No comments:
Post a Comment