Åsiktsdiarré...

Jag har vid ett par tillfällen fått höra, av min bror band annat, att jag har en åkomma som liknar åsiktsdiarré. Jag gissar att man med det menar att jag har en massa åsikter som sipprar ut och som jag (tror man) inte har kontroll över, riktigt. Men se det har jag. Visst kan det bli påfrestande för andra att hela tiden höra någons estetiska synpunkter (och det gäller främst detta i övrigt är jag diplomat utom när det gäller några viktiga ämnen som dödstraff och upphovsrätt mm) men jag taggas framförallt till detta i miljöer där det råder brist på detta. Där man är helt ointresserad av estetiska värden. Som i min brors familj, till exempel. Där går alltid funktion före estetik (något som jag håller med om till viss del, men ibland går det ju faktiskt att kombinera...) och det ger ju mig en välkultiverad grogrund för att blomma ut med en massa oj vad snyggt, oj vad fult om det mesta i tillvaron, faktiskt. Jag har dock blivit lite mer återhållsam med att strö åsikter omkring mig sedan jag konstaterat och accepterat att "det mesta är fult och dåligt". Det bara är så...