...sade min pappa ofta till mig att jag var en "sann kritiker". Jag hade ofta, liksom idag, bestämda åsikter. Jag tyckte inte om när okända vuxna kom för nära inpå och hade någon slags självpåtagen rättighet att ta på en och dalta med en bara för att man var barn, pratade bebisspråk eller hade copyright på ens liv. Jag var ganska känslig och iakttagande och kommer ihåg många många detaljer från min barndom, som var väldigt ljus och fin i övrigt. Men när det blev för känsligt och allvarligt blev jag genast en pajas och min allvarliga och kritiska sida var som bortblåst. Jag tänker ofta att jag är väldigt likadan fortfarande idag.
No comments:
Post a Comment